Den makedoniska kvinnan

Detta skulle handla om min vän Nada och hennes intresse för bakning. Det blev lite mer än så. Det blev en artikel om den makedoniska kvinnan och hennes betydelse som nationell symbol.

2019 fanns det i Sverige sammanlagt 234 880 personer som antingen själva var födda i forna Jugoslavien eller någon av dess efterträdarstater, eller vars båda föräldrar var det. Många av dem kom till Sverige i endera någon av de arbetskraftsrelaterade migrationsvågorna efter andra världskriget eller som flyktingar i krigen på Balkan under slutet av 1900-talet.

En av dem som tillhör den förstnämnda kategorin är 64-åriga Nada Naumovska från Eslöv. Nada är inte bara min älskade dotters mormor och min för detta svärmor, hon är en av de snällaste och mest godhjärtade människor jag någonsin lärt känna. Det finns inget ont i Nada, hennes själ är lika ren som hennes alltid så hårt arbetande hand paradoxalt nog är len.

Under en period på drygt 15 år hade jag förmånen att vara Nadas svärson, men det är  nog först efter skilsmässan som jag insett hur mycket den bekantskapen faktiskt berikade mitt liv. Nada säger aldrig nej, hon ställer alltid upp och hon håller ständigt sitt hjärta och sitt hem öppet för mig.

”Lycka är att ha en svärmor som - utan att man bett om det - kommer till järnvägsstationen för att överlämna en gottepåse innehållande skivad frukt, kexchoklad och mineralvatten. Och som dessutom älskar mitt barn som om det vore hennes eget”, skrev jag i ett inlägg på Facebook för några år sedan.

Ett annat sådant lydde enligt följande:

Både Nada och hennes make Mendo Naumovski har varit och är fantastiska som svärföräldrar och vänner. Jag är enormt tacksam för allt som de gjort för oss genom åren och även om jag verkligen försökte, så lyckades jag nog inte visa hur mycket jag uppskattade dem under tiden när jag och Daniela var ett par.

Visst, jag har hjälpt dem med lite reseplanering, en del skrivelser och avhjälpning av diverse IT- och teknikrelaterade problem, men det är ändå en droppe i havet jämfört med alla gånger de troget ryckt ut för att hjälpa oss. Inte för att de någonsin skulle kräva att få något tillbaka. Generositeten, hjälpsamheten och gästfriheten är nämligen djupt rotad i den makedoniska kulturen. Får du någon gång chansen att besöka Makedonien så tycker jag att du ska ta chansen. Missa i så fall inte Ohrid eller en vandring på berget Pelister.

Ett av de få tillfällen när jag fick äran göra något för Nada, var när jag i början av detta sekel klev upp långt före tuppen och bakade bröd åt henne, i Danielas studentlägenhet i Uppsala. Bakning är ju ett av mina stora intressen och något som också gett Nada stor tillfredsställelse i livet.
– Jag bakar ofta och tycker det är väldigt roligt. Oftast är det mina egna beprövade recept, jag testar sällan nya saker, säger Nada när jag gör en kort intervju med henne till denna blogg.

Nada älskar frukt och det avspeglas även i bakningen. Favoritbakverket är sockerkakor och dessa spetsas ofta med saft och zest från apelsiner eller en hint av andra frukter, såsom äpplen, päron och persikor. Förutom sockerkaka bakar Nada gärna bullar, olika typer av matbröd och så den utsökta Balkan-specialiteten Zelnik vars sötare ”syster” Maznik är en riktig delikatess, bakad med filodeg som grund.

Kunskaperna i bakningens ädla konst fick hon om inte med modersmjölken så i alla fall som väldigt ung flicka. Nada och hennes syskon fick tidigt lära sig att hjälpa sin mor med hushållet hemma i Lisolaj och bakningen var inget undantag.
– Jag var nog bara sex år när jag bakade bröd för första gången, säger Nada som minns att familjen hade tillgång till både en vanlig spisugn och en gammeldags stenugn.

Nada föddes den 2 februari 1956, det vill säga samma år som de svenska idrottslegendarerna Björn Borg, Thomas Wassberg, Linda Haglund, Frank Andersson och Ingemar Stenmark kom till världen. Hon var ett av fem syskon i familjen Vasiloski, som levde ett enkelt jordbrukarliv i den lilla byn Lisolaj 13 kilometer norr om Bitola i den södra änden av det land som då var en del av den socialistiska federala republiken Jugoslavien.

– Vi hade god tillgång på vete och jag brukade hjälpa till att sikta mjölet. Det var roligt men jag minns att siktningen tog extra lång tid vid stora högtider som jul och påsk, då vi använde ett finare mjöl, säger Nada som också berättar att brödet, "leb", har en central roll vid flera högtidsdagar i den makedoniska kulturen.

Familjen Vasiloski bestämde sig i början av 1970-talet för att lämna sitt hem och istället starta ett bättre liv i ett annat land långt borta. Nada var bara 14 år när hon kom till Sverige och hon var 21 när hon fick sitt första barn, min före detta fru Daniela. Redan som liten knatte i Makedonien lärde sig Nada att arbeta hårt och hon kom så småningom att i likhet med många andra makedonier tjäna sitt levebröd på Felix-fabriken i Eslöv.

I Sverige har Nada behållit sitt intresse för att baka och det är sällan hon köper bröd i affären. Nada är för övrigt en modern kvinna. Hon chattar med sitt barnbarn och är aktiv både på Facebook och Instagram och det var därför föga överraskande att hon relativt tidigt hakade på surdegstrenden när den kom till Sverige. Det viktigaste när det gäller bröd är dock, enligt Nada, att man inte kastar ens en liten smula av brödet.
– Man ska inte kasta mat. Dessutom betyder det tur att äta den sista brödbiten ...

Flera hundra modiga kvinnor deltog exempelvis i den så kallade Ilinden-revolutionen 1903. De hade många olika roller, från kockar till soldater; skräddare, sjuksköterskor, vapensmugglare och budbärare. Kvinnorna (av vilka många till vardags jobbade som lärare) vek aldrig ner sig utan stod alltid pall för trycket, de tjallade inte på sina kompisar och framför allt - de svek aldrig den gemensamma målsättningen; att bekämpa det ottomanska riket. Personligen tror jag så här; om landet Nordmakedonien, som är det officiella namnet numera, har en själ så är den tveklöst en kvinna. :)

Nada Naumovska kanske inte kommer att förevigas i någon historiebok men för mig är hon odödlig som vän. På spanska betyder hennes förnamn "ingenting", men i livet betyder Nada så mycket, för så många.
Om alla vore som hon skulle världen vara en bättre plats att leva på ...

Text och foto: Kostas Foussianis

RECEPT: Gurabi

Dessa torra men goda kakor bakar Nada ofta i samband med St Nikolas-dagen den 19 december. Den dagen får man inte äta något som kommer från djur och därför innehåller kakorna olja istället för smör och öl istället för mjölk. Fyllningen kan du improvisera med. Nada bakar ibland med det turkiska marmeladkonfekten "lokum" som hon hackar och lägger på degcirklarna innan hon viker ihop dem. Jag testade med sylt (helt okej) och en blandning av valnötter, kardemumma och socker (jättegott!). Nästa gång blir det mandelmassa och pekannötter.

Ingredienser:
(cirka 40 st)

3 dl olja
33 cl ljummen öl
1/2 pkt jäst
2 msk vaniljsocker
2 msk bakpulver
1 dl socker
Mjöl efter behov

Fyllning: marmelad, nötter, lokumgodis eller något annat som du tycker om.

Gör så här:

Blanda ihop alla ingredienser till en smidig deg. Låt sedan degen vila i 30 minuter. Dela degen i två delar och kavla ut. Ta ut cirklar med ett glas eller en mugg. Kavla ut cirklarna lite till och lägg fyllningen i mitten. Vik ihop degcirklarna och nagga kanterna med gaffel. Grädda på 200° i 15 minuter, långt ner i ugnen.

Massor av makedoniska recept för bakning och matlagning hittar du på: https://www.macedoniancuisine.com