Exklusiv intervju: ISLA

För ett halvår sedan var hon okänd för alla utom sin dåvarande ägare. Idag är hon snudd på en världskändis med egen fanclub och hundratals fans i sociala medier. Vi syftar förstås på "Yrvädret från Ystad", "Den vita lejoninnan" (förlåt, Henning Mankell), "Mjaurikets Messi", the one and only ... IIIISLA!

Katten med nio liv och lika många smeknamn kom som ett yrväder en aprilafton, tillbringade sina första månader långt ut på vischan i nordöstra Skåne - och hämtades sedan hem till Ystad där hon nu i fulla drag njuter av livet tillsammans med sin husse Costas och hans dotter Bianca. Men vem är Isla egentligen? Vad äter hon helst till frukost, vilken är hennes favoritleksak och vem i lägenheten fruktar hon mest av alla?

Vi bestämde oss, efter intensiva påtryckningar från hennes fans, för att söka reda på svaren. Billigt blev det dock inte. Faktum är att Isla genom sin ökända agent Elisabeth Gögelein krävde ett arvode som utan att nämna några summor äventyrade hela Costas Corner-redaktionens ekonomi. Men de stora stjärnorna ställer sällan upp på intervjuer gratis numera, så det var bara att öppna godisburk ... förlåt, plånboken.

Så mina damer och herrar, håll till godo för här kommer den - en öppenhjärtig, rykande färsk och för er exklusivt publicerad intervju med självaste Isla.

Välkommen till Costas Corner, Isla. Du är den första katten någonsin som får äran att bli porträtterad i den här bloggen. Hur känns det?
– Ära och ära, jag gör detta strikt professionellt, med stark motvilja och helt och endast för att min agent lyckades förhandla till mig ett arvode bestående av 10 burkar våtfoder med tonfisksmak (av märket Gourmet, reds anm.), valfri leksak ur Arken Zoos sortiment samt 1 veckas obegränsad tillgång till stora sovrummet i lägenheten. Dessutom har jag en friskrivningsklausul som ger mig rätten att dra mig ur det här spektaklet om artikelförfattaren, det vill säga du, ställer obekväma frågor till mig. Och förresten så har du redan lyckats kladda ner ditt alster med ett faktafel.

Eh ... jaså?
– Ja. Du skriver att jag njuter av livet. Det stämmer inte. Mitt liv är till 94 procent en ren och skär plåga. Först och främst tvingas jag tillbringa dagarna inomhus trots att nästan allt kul händer där ute. Jag får inte äta när jag vill, inte gå på köksbordet, inte hoppa upp på diskbänken, inte träffa hankatter ... Förbud, förbud och åter förbud.

Hankatter - men du är ju bara 6 månader (vilket motsvarar ca 10 människoår) ...?
– Ja, och hur gammal var du själv när du började spana på tjejer? Jag har minsann hört ryktesvägen att Costas tänker låta sterilisera mig. Sen är det kört. Jag kommer aldrig att kunna sprida mina fantastiska gener vidare. Dessutom har jag läst på internet att katter som blivit steriliserade får äta specialkost. Med färre kalorier. Tänk dig själv om någon först skulle kapa snorren på dig och sedan – som om inte det vore illa nog – även tvinga dig att äta sämre mat.

Nä, det är klart ... så vad tänker du göra åt saken?
– Det enda rimliga förstås. Rymma!

Rymma? Hur ska det gå till?
– Äh, vaddå "hur ska det gå till?". Stället är ju inte Alcatraz precis, även om det känns som om jag bor i ett fängelse. Det finns gott om möjliga flyktvägar att utnyttja för en smart katt. Jag har för övrigt redan två regelrätta rymningsförsök på mitt samvete. Det är ren och kär otur att jag inte lyckats än. Första gången råkade en granne komma ut just när jag lagt benen på ryggen och andra gången tappade jag fokus. Jag hade sprungit till grannkvarteret när jag såg en fågel i en buske och stannade för att fånga den. Just då dök Costas upp och fångade in mig. Orutinerat av mig, det kommer inte att hända igen. Det blir tredje gången gillt och det kan du citera mig på.

Men är det inget som är bra med att bo ihop med en människa då?
– Hm ... låt mig tänka efter. NEJ!

Kan du utveckla det svaret ...?
– Så här; nu är ju i och för sig Costas knappast representativ för hela människosläktet. Jag menar, han är ju lite udda. Dricker kaffe precis innan han ska gå och lägga sig, tar på sig Luleå Hockey-kalsonger när hans favoritlag ska spela – som att det skulle hjälpa, Jeeeses krajjjst! – och nynnar på ABBA-låtar när han står i duschen. Värst är det när han drar igång med Mamma Mia, då låter han som om han har akuta magsmärtor.

Gillar du inte musik?
– Klart jag gör. Men jag föredrar Cat Stevens framför de där överreklamerade 70-talsfånarna. Och när det gäller musikaler så står Cats i en klass för sig. Men du, nu kom vi ifrån saken lite va...?

Ja, hm... det var det här med att bo hos en människa ...?
– Ja, alltså... jag hade hellre bott med tre vuxna schäferhundar än med människor. Men visst, även Costas har sina ljusa stunder. Ibland får jag sova i stora sängen vid hans fötter och någon gång har han fixat tre rätters middag till mig. Då tycker jag om honom. Lite grann.

Tre rätters middag?
– Havremjölk som aperitif, våtfoder till huvudrätt och sedan Whiskas dental care-godis som dessert. Det är grejer det! Synd bara att det händer så sällan. Vanligtvis får jag bara torrfoder vid bestämda tider medan min husse går och småäter hela tiden. Hur rättvist är det? Jag har minsann hört att en av grannarnas katter har fri tillgång till både kattfoder och godis! Så fort hennes foderautomat är tom så kommer det ny mat i den. All inclusive, liksom!

Men din foderautomat lär vara en riktig high tech-pryl i alla fall?
– Modern är den, ja. Costas kan styra den genom en app och den har kamera så att han kan se in i vardagsrummet även när han är på jobbet. Han är ett kontrollfreak. Han kan även prata genom appen så att hans röst spelas upp i foderautomatens högtalare. En gång skrämde han nästan livet ur mig när jag var på väg att somna i soffan då Costas ropade genom appen. Vad han inte vet är att jag vet hur jag kan bryta mig in i automaten för att få ut mer mat ur den.

Smart... Men du, hur kommer det sig att du kallas för "Mjaurikets Messi"?
– Skojar du? Har du inte sett klippet när jag tvåfotsdribbblar med en legobit? PSG ringde min agent i förra veckan, men vi tackade nej till deras kontraktsförslag. I Frankrike äter de sniglar och vem vet vad de gör med sina katter...?

Så i vilket lag skulle du vilja spela?
– Sunderland förstås! De kallas ju för "The Black Cats". Eller kanske i AIK.

AIK ...?
– Ja, "Gnaget" är deras smeknamn. Min kusin i Stockholm säger att spelarna i AIK får råttor till lunch på matchdagen. Fattar du vilket lyft det skulle vara för mig som är van vid det här tråkiga torrfodret. Brentford är för övrigt en annan potentiell klubbadress för mig.

"The Bees" ...
– Exakt. Jag hittade en död humla ute på gården en gång. Och ville förstås smaka på den, men Costas bände upp käkarna på mig och tog ut humlan. Grymt! Men jag hämnades redan samma dag, när jag roffade åt mig halva hans polarsmörgås mitt framför ögonen på honom ... haha.

Det verkar vara mycket bus och rackartyg där hemma?
– Utan bus, inget rus. Att sätta käppar i hjulet för Costas är liksom den stora behållningen i mitt liv. Det är som en drog, jag kan inte få nog av att driva med honom. Costas tror ju att han skrämmer mig när han springer runt och viftar med sin blomspruta och jag spelar med och låtsas fly för livet när han dyker upp. Om han bara visste vad jag sysslar med när han inte är hemma. När husse är borta dansar katten på bordet!

Är du alltid så här kaxig? Finns det inte någon eller något du är rädd för?
– Ödmjukhet är inget för katter vet du väl. Vi vill visa att det är vi som bestämmer, att ingen sätter sig på oss. Det sitter i artens DNA. Men visst, även jag är rädd ibland. För slangmonstret ...

Slangmonstret?
– Ja, det där otäcka blå plastvidundret som har en lång snabel och en käpp som suger in allt som kommer i hans väg. Jag ryser bara jag tänker på honom!

Du menar dammsugaren ... så vad gör du när Costas städar då?
– Jag flyr för mitt liv! Gömmer mig under en matta, kryper in under soffan, klättrar upp i klösträdet ... vad som helst. Men Slangmonstret förföljer mig så jag måste byta gömställe hela tiden. Det går ett rykte att Costas långt före min tid råkade mata Slagmonstret med en hamster som hette Flinga. Men att monstret inte lyckades svälja den stackars gnagaren, som överlevde men fick men för livet och aldrig återhämtade sig efter det.

Ja, fast han blev ju friad i Hovrätten, eller hur?
– Vem då? Costas eller Slangmonstret? Ja, det kvittar mig förresten. De borde sitta inburade bakom galler bägge två. I Costas fall är det bara en tidsfråga innan jag stämmer honom för att utan lov ha publicerat bilder av mig i sociala medier. Det kommer att bli dyrt för honom. Inte för att jag bryr mig om så världsliga saker som Facebook och Instagram – om jag öppnade ett eget konto skulle jag ha fler följare än Costas innan någon hinner säga Twitter – men rätt ska vara rätt, eller hur?

Ja, jo... men har du inget gott alls att säga om din husse?
– Tja... låt gå då. Han är ju rätt gullig som står ut med mig trots att jag brukar väcka honom mitt i natten genom att slicka honom i pannan. För att jag vill ha mjölk. Då hasar han sig upp och fixar det utan att klaga. Bäst är det när kattmjölken är slut och jag får dricka av hans havredryck från Oatly. Men det får du inte skriva för då blir artikeln fälld för textreklam. Du får inte heller skriva att han ibland dricker direkt ur mjölkpaketet. För om hans före detta fru läser detta så tror hon att han inte har bättrat sig ett dugg och det vill han inte. Dessutom hävdar han att han bara dricker direkt ur paketet när inte Bianca bor hos honom.

Okej, var det allt på plussidan ...?
– Räcker inte det? Men okej då... Costas har ett fantastiskt tålamod när jag råkar putta in leksaker under kylskåpet. Vilket händer typ tre gånger om dagen. På något sätt lyckas han alltid få ut prylarna, under yviga svordomar förstås. Sista grejen — sedan är kvoten fylld med råge – är att han nog älskar mig på riktigt. Hur jag vet det? Jo, för när det var fotbollsderby på teve för ett par veckor sedan så lät han mig faktiskt titta på Husdjurens Hemliga Liv 2 i stället. Det är vad jag kallar äkta kärleksbevis!

Sista frågan - vad önskar du dig mest av allt just nu?
– En skål med tonfisk och att Bianca kommer hem med en ny leksak till mig från Arken Zoo. Hon var visst på praktik där förra veckan. Den får gärna ha en massa fjädrar, och lukta kattmynta. I övrigt är jag ganska nöjd med livet, trots allt ...

Reporter: Mjau Tse-Tung.
Foto: Cameran Diaz.

VIKTIGT & OVIKTIGT OM ISLA