Intervju: Anders Lindqvist

Han har tävlat i 19 olika länder, skaffat vänner över hela världen och fått ett eget lopp uppkallat efter sig – i Serbien! Travciceronen Anders Lindqvist är en globetrotter som älskar att resa.
– Jag har fortfarande platser kvar att bocka av från min önskelista, säger den svenske tränarikonen som efter fem canceroperationer nu känner sig starkare än på länge.

Kalabalik i Danmark, lyxliv i Abu Dhabi och påkostade segerfester på Malta - där har du några av de sköna anekdoter som legendariske travtränaren Anders Lindqvist levererar i den självbiografi han tillsammans med undertecknad är i färd med att producera. I den här artikeln bjuder vi på några aptitretare från Anders Lindqvists långa och händelserika travliv, så spänn fast säkerhetsbältet och lägg ifrån dig mobiltelefonen (något Anders själv är ganska dålig på när han kör bil), för nu åker vi ...

"Svensk på alla sätt"

Ett helt kapitel i boken om Anders travliv kommer att ägnas just åt hans resor och upplevelser i andra länder, såväl som i det Sverige han trots alla utlandsvistelser håller så kärt.
– Visserligen har jag bott i Frankrike i många år, men jag känner mig ändå som svensk på alla sätt, säger Anders som under sin karriär har lämnat fotspår efter sig runt hela Europa, i USA och i Förenade Arabemiraten.
Och vore det inte för den i ingressen nämnda sjukdomsperioden så skulle nog den där listan ha kunnat vara nästan dubbelt så lång.
– Jag har många vänner i exempelvis Australien, Nya Zeeland och flera länder i östra Europa och de har bjudit in mig att besöka dem och köra travlopp om jag väljer att aktivera licensen igen, säger Anders som apropå Balkan-kopplingen faktiskt har fått ett lopp uppkallat efter sig i den serbiska huvudstaden Belgrad.
– Innan kriget besökte jag Jugoslavien och hade funderingar på att starta upp där men jag kände spänningarna mellan folken och vågade inte.

Resorna ger energi

69-årige Anders Lindqvist har alltså kört lopp i 19 olika länder och alla resor har givetvis satt en stark prägel på hans personlighet.
– Olika länder, olika seder. Det har varit otroligt spännande, roligt och lärorikt att besöka och tävla på så många platser. Resandet och mötet med människor och andra kulturer har gett mig en bättre förståelse för hur världen fungerar. Det har också i viss mån förändrat mig som människa. Jag har fått lite "zigenarblod" i mig, känner mig inte riktigt bofast någonstans utan vill se och upptäcka ännu fler länder och platser.
Resorna har till och med bidragit till att Anders orkat jobbat så mycket som han gjort under alla år i travets underbara värld.
– Varje gång jag har rest så har jag fått ny energi till arbetet i vardagen. Visst finns det moment och delar i resandet som kan vara lite tröttsamma men totalt sett har resorna haft en mycket positiv inverkan på min hälsa.

Guide i Paris

De begränsningar som Covid-19 fört med sig i fråga om resor har därför varit ett hårt slag även för Anders. Samtidigt har pandemin närt de resedrömmar han bär på och intensifierat hans längtan att besöka ännu oupptäckta platser i världen. Både i när och fjärran ...
– Australien och Nya Zeeland vore häftigt att åka till men jag har heller aldrig varit på trav på Bornholm, där de har en fin liten bana. Det vore trevligt att åka över till ön någon gång även om jag inte är så förtjust i båtar.
Ambitionen är att jag och Anders tillsammans ska bocka av den sistnämnda destinationen från listan redan under våren 2024.
I slutet av januari kommande år är det däremot Anders själv som agerar värd när han återigen axlar rollen som guide på Nickes.Com:s travresa till Paris och Prix d'Amérique. Resan blev en succé premiäråret 2019 och var fullbokad 2022. 

Personligt inbjuden

Den stora vänskapskretsen och det faktum att Anders blivit personligt inbjuden till de flesta av de länder han tävlat i, understryker den uppfattning jag själv bildat mig om Anders under den relativt korta tid vi känt varandra. Den från Ångermanland bördige travtränaren är en oerhört omtänksam och varmhjärtad människa som verkligen bryr sig om sin omgivning och som aldrig skulle vilja tillskansa sig fördelar eller dra ekonomisk nytta av sina medmänniskor. Jag slogs tidigt av hans gästfrihet och den ömsesidiga respekt som han både själv åtnjuter och ger andra såväl på Vincennes som på travbanorna i Sverige. Anders är ett aktat namn i travvärlden, men en trygg norrlänning i kynnet.
– Det är kanske därför jag inte blivit så rik trots att jag vunnit väldigt många lopp. Inte i pengar i alla fall, däremot är jag väldigt rik på minnen...

Påkostat Malta-äventyr

Ytterligare ett kvitto på hans modesta inställning kan härledas ur Anders enda tävlingsmerit på Malta. Dit flögs han in vintern 2000 för att delta i två lopp med hästen David Ceda. Hästens maltesiske ägare Antoine Vassallo (vars son för övrigt jobbat för bland andra Joakim Lövgren) bekostade Anders flygresor i första klass och boende på lyxhotell och ställde sedan till med en synnerligen påkostad segerfest efter att svensken infriat förväntningarna och styrt David Ceda till en säker seger i loppet.
– Allt ägaren bjöd på kostade mycket mer än segerpremierna från loppet. Han lade säkert mellan 30 000 och 40 000 kronor på hela kalaset. Men pengarna var sekundära för honom, äran var det viktiga. Jag blev inbjuden dit igen men tackade nej för jag tyckte lite synd om Vassallo som pungade ut så mycket pengar för mig, säger Anders som annars betraktar den lilla ön i Medelhavet som en av sina favoritdestinationer.

Finare än Porsche

– Ett härligt litet land med underbart klimat. På Malta är det finare att äga travhäst än att köra runt i en Porsche. Jag önskar att de spelbolag som är etablerade där kunde investera lite pengar för att rusta upp banorna och stärka travsporten i landet.
Just passionen för travet som fenomen löper som en röd tråd i alla intervjuer med Anders Lindqvist och den om resor är inget undantag. Han pratar sig varm om atmosfären på småbanorna i Norge, hyllar de finska medarbetare han anlitat genom åren och berömmer danskarna för deras arbete i hästuppfödningen. Travsporten i det sistnämnda landet anser han emellertid vara eftersatt på ledningsnivå.
– Det är synd att travet inte har skötts mer professionellt i Danmark för där finns oerhört många duktiga hästmänniskor bland de aktiva. Danskarna är värda att ha en bättre travsport.

Kalabalik på "Lunden"

Ett av Anders många minnen från dansk mark är när han under ett lopp på Charlottenlund var med om en minst sagt kaotisk incident. Han satt upp bakom en het travare och vid starten gick vänstertömmen sönder. Hästen skenade iväg i 60 km i timmen men Anders lyckades ungefär i höjd med mållinjen få stopp på kusen, varpå han hoppade ur sulkyn och försökte lugna hästen med endast en töm.
– Sulkyn slog runt och hästen blev rädd och vi snurrade runt några varv innan den lugnade ner sig. Men då kom hästarna in på andra varvet och då flippade hästen på nytt och kalabaliken var igång igen. Jag fick honom lugn på nytt men när de andra kom in på upploppet upprepades scenen igen. Det måste ha sett roligt ut för publiken men för mig var det en mardröm, som dock slutade väl.

Guldkantat i Abu Dhabi

På frågan om vilken som är den häftigaste platsen han tävlat i tvekar inte Anders.
– Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten! Jag glömmer aldrig den resan trots att det snart är 20 år sedan, säger Anders som tillsammans med delar av den franska travsocieteten blev inbjuden till det exklusiva meetinget Prix de L'Amitie Franco-Emirienne.
I mitten av mars 2002 flögs totalt 36 hästar in till emiratet och en av dem var Anders då sjuårige hingst Faon de Couronne. Ekipaget slutade tvåa i loppet men Anders kände sig som en vinnare i alla hänseenden.
– Det var en fantastisk upplevelse från början till slut. Vi tävlade på en gräsbana som var så fint klippt att det kändes som att köra på en golfgreen. Framför allt blev vi behandlade som kungar av arrangörerna. Jag hade läst om "Tusen och en natt" och så befann jag mig plötsligt mitt i sagan. Det var guld överallt i hotellrummen, en ofattbar lyx och flärd som man inte var direkt var van vid, säger Anders som också fick uppleva hur det är att åka skidor i öknen!

Sjösjuk i öknen
– Det går inte lika fort som på is och snö så det passade mig bra. Det var också en märklig upplevelse att åka bil genom sanddynerna, det guppade så friskt att flera av oss blev sjösjuka.
Trots det påkostade och uppumpade meetinget i Abu Dhabi och trots milt uttryckt gynnsamma ekonomiska förutsättningar (det investerades miljarder i galoppen), fick inte travsporten det genomslag som de taggade shejkerna hade hoppats på.
– De var väldigt intresserade av hästsport och fascinerade av travet. Men de styrande inom galoppen ville inte ha konkurrens så jag tror att de motarbetade travet.
En faktor som spelade in i sammanhanget var att Gulfkriget kom emellan varpå travsatsningen bildligt och bokstavligt rann ut i ökensanden i det välbärgade oljeriket.
– En annan lite skruvad aspekt av Abu Dhabi-resan var de enorma mängder alkohol vi blev serverade. I ett land där alkohol (på den tiden) var förbjudet ...

Hjärtat i Hoting
Trots att han besökt och tävlat i så många länder är det nog en liten ort hemma i Sverige som ligger Anders Lindqvist varmast om hjärtat i travsammanhang. Säg Hoting och Anders får genast något vått i blicken. Hoting ligger vid Inlandsbanan och Europaväg 45 och är en gammal industriort som hyser såväl bilmuseum som forntidsmuseum och inte minst – en travbana.
– Sommarveckan i Hoting är travsport när den är som allra finast. När jag kom dit som professionell kunde jag inte njuta av atmosfären på samma sätt, men numera är det den vecka på året jag längtar till allra mest, säger Anders som talar både varmt och gärna om det lilla stationssamhället 50 kilometer nordost om Strömsund.
Här bor endast cirka 700 invånare men under den årliga tävlingsveckan (banan har bara tre tävlingsdagar om året) vallfärdar över 1000 travälskare från när och fjärran till orten.
– Hoting är så långt bort som det går att komma, ingen annan bana är svårare att ta sig till. Ändå är det år efter år fullproppat med folk som förenas i sin kärlek till travet. Folk kommer inte hit för pengarna utan för att de verkligen älskar trav. Gemenskapen är det allra viktigaste, inte hur det går i loppen. De innersta kretsarna träffas och umgås och under veckan pågår det en massa olika aktiviteter. En sorts camping med häst som är oerhört fascinerande att få ta del av, säger Anders som ofta bjuds in som konferencier och hedersgäst till Hoting-travet.

Release under 2025

Anders Lindqvists travresa har även fört honom till Schweiz, Österrike, Belgien, Holland, USA, Italien, Tyskland, Ungern, Ryssland, Estland, Kanada, Spanien och (givetvis) hemländerna Sverige och Frankrike. Mer om hans eskapader i dessa länder kan du läsa i hans biografi "Trav, hopp och kärlek" som väntas utkomma någon gång under 2025. I den bjuder monsieur Lindqvist också på en fyllig reseguide till Paris och Prix d'Ameriqué - detta monster till travlopp som alla travälskare måste uppleva på plats minst en gång i livet.
– Prix d'Amérique är det travlopp i världen där flest åskådare är på plats. Jag får gåshud varje gång jag njuter av den magnifika invigningsceremonin, avslutar Anders Lindqvist.

Vid tangenterna: Kostas Foussianis
E-post: resereportern@gmail.com